Aktuellt

Tidigare direktörer vid instituten intervjuades av redaktör Katarina Baer från Helsingin Sanomat. Bild: Jaana Mutanen

Praktikanter är en oersättlig resurs för Finlands kultur- och vetenskapsinstitut

Finlands kultur- och vetenskapsinstitut rf och Svenska kulturfonden arrangerade i november seminariet ”En oersättlig resurs – än sen då?” på Designmuseet. Under seminariet offentliggjordes också en utredning om praktik vid instituten. Totalt cirka 450 praktikanter har under årens lopp åkt till kultur- och vetenskapsinstituten via CIMO.

Utredningen presenterades av Pasi Saukkonen, specialforskare vid Cupore och ett kommentarinlägg framfördes av CIMOs direktör Samu Seitsalo. Det tvåspråkiga seminariet innehöll även en paneldebatt för praktikanter. Tidigare direktörer vid instituten intervjuades av redaktör Katarina Baer från Helsingin Sanomat.

Praktikanter vid instituten

Åren 2002–2013 hade instituten sammanlagt cirka 400 praktikanter. De representerade i huvudsak humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Institutens profiler har påverkat från vilka ämnen man har önskat sig praktikanter. Av dessa 400 praktikanter var det 89 somsvarade på enkäten. Därtill svarade nästan alla kultur- och vetenskapsinstituten. För utredningen intervjuades dessutom sju personer som varit praktikanter vid olika tidpunkter och på olika platser.

Toppåren för praktik var 2006–2008. Därefter minskade antalet praktikanter något, men nu är trenden igen på uppåtgående. År 2013 uppgick antalet praktikanter till 71, av vilka totalt 37 var praktikanter via CIMO och Svenska Kulturfonden.

Flest praktikanter har det funnits vid Finlandsinstitutet i Madrid och som goda tvåor kommer Finlands institut i London samt utifrån antalet praktikmånader Finlandsinstitutet i Tyskland i Berlin.

Praktiken med praktikantens och institutets ögon

Kultur- och vetenskapsinstituten utvecklar och utbildar sina praktikanter till internationella experter för det finska arbetslivet och samhället.

För många praktikanter var praktiken ett viktigt skede i livet, till och med en vändpunkt, som förbättrade möjligheterna att få arbete. Arbetsgivarna tycks dock inte alltid fästa uppmärksamhet vid den kompetens som en utlandsperiod ger när de rekryterar anställda, vilket även framgick i undersökningen Piilotettu osaaminen som DEMOS Helsinki och CIMO genomförde 2013.

Utredningens utvecklingsförslag

Det framkom inga större problem vid Finlands kultur- och vetenskapsinstitut utomlands eller Kulturfondens övriga avtalspartner som utredningen omfattade. Enligt utredningen finns det dock vissa saker som det vore bra att fästa uppmärksamhet vid.

När det gäller introduktion konstaterades det i utredningen att i synnerhet ungdomar som kommer på en kort praktikperiod gärna vill få veta så snart som möjligt vilken deras roll och arbetsuppgifter är samt få en så konkret och effektiv introduktion som möjligt i dessa uppgifter. Ovetskap skapar ineffektivitet och tär i värsta fall på arbetsmotivationen och försämrar arbetsklimatet. I små organisationer upplevs kanske handledning och annan introduktion av praktikanter som tidskrävande. Därför vore det en bra idé att skapa systematiska rutiner som är lätta att genomföra när en ny praktikant kommer till huset.

Dagens ungdomar är även ofta framåtsträvande och villiga att utveckla sig. En allmän orsak till frustration i samband med praktiken var att det inte fanns tillräckligt med arbetsuppgifter eller de upplevdes inte vara tillräckligt utmanande eller utvecklande.

Praktikperiodernas längd kommenterades med att perioden hellre ska vara längre än kortare. Vidare föreslogs att praktikstipendiet borde justeras, i synnerhet i städer med dyra levnadskostnader. Det önskades också attCIMO och Kulturfonden kunde ge mer stöd för språkstudier på praktikorten. Samtidigt konstateras det dock att en förbättring av läget beror på praktikprogrammets allmänna resurser och principerna för deras fördelning.

Kontakten efter praktiken mellan praktikanten och praktikorganisationen tog sig olika former. Ytterligheterna var att man höll kontakt ofta och regelbundet eller så inte alls. Alla tidigare praktikanter saknade inte heller en sådan kontakt. Men många av de praktikanter som inte senare hade kontakt med sin tidigare praktikplats önskade ändå någon form av kontakt. Det rekommenderas att praktikorganisationerna sinsemellan sprider erfarenheter av god praxis och i mån av möjlighet tillämpas de också på de platser som för närvarande inte har något system för att hålla kontakt. Därtill konstateras det att kultur- och vetenskapsinstituten gärna kunde skapa ett standardiserat uppföljningssystem enligt sina behov, med vilket man en gång om året skulle samla in uppgifter om praktikanterna och praktiken.

Möjligheten till praktik vid ett kultur- eller vetenskapsinstitut innebär för praktikanten en mångsidig utveckling av deras mänskliga kapital. För att praktiken också ska bli lyckad krävs att man satsar på den och utvärderar den regelbundet samt även, vilket rekommenderas, skapar ett alumninätverk av tidigare praktikanter.

Läs mer

(16.12.2015 / Jaana Mutanen)

Undervisnings- och kulturministeriets nyheter

Europeiska kommissionens nyheter om kultur, utbildning och ungdomsfrågor

Finlands ordförandeskap för Nordiska ministerrådet 2011