Extra stöd för mobilitet utan hinder banade vägen till Göteborg

Elina Mäkikunnas som studerar för att bli språklärare deltog i en Nordkurs tillsammans med en personlig assistent.

Vad fick dig att åka på Nordkurs?

– Jag hade aldrig särskilt tänkt åka på utbyte. Jag studerar för att bli språklärare, så jag umgås i sådana kretsar att tanken om att jobba eller studera utomlands är förr eller senare en självklarhet för de flesta. Själv hade jag alltid svarat på frågan om att åka på utbyte med en axelryckning och sagt att jag inte hunnit tänka över saken. Tanken kändes som lite för stor och besvärlig.

Förra vintern började jag ändå fundera över saken: en Nordkurs i Göteborg kunde vara en utmärk ide att lära sig språket, uppleva något nytt och ha det roligt. Speciellt mina praktiska språkkunskaper i svenska var ännu på en nivå, som jag inte var riktigt nöjd med så jag tänkte att ett ordentligt språkbad i en äkta miljö vore bra. Jag hade också varit på ett kort besök i Göteborg tre år innan och blivit förtjust i staden, så det kändes som en rolig ide att återvända dit. Kanske den största orsaken till mina planer var trots allt entusiasmen hos mina äventyrliga vänner: en av mina bästa vänner förverkligade sin dröm på våren och flyttade till Åland, den andra reste ensam världen runt för två år sedan och åkte därefter utomlands för att studera. Och det var bara några exempel.

Du beviljades extra stöd för mobilitet utan hinder för att delta i kursen. Fick du tillräckligt med information om denna stödmöjlighet? Och hade det varit möjligt, att du inte hade åkt ifall detta extra stöd inte hade varit tillgängligt?

– Jag upplever att jag fått tillräckligt med information om stödmöjligheten genast när jag började arrangera utbytet. Redan innan jag sökte till kursen skickade jag e-post till universitetet och frågade om tillgänglighet för personer med funktionshinder och för möjligheten att täcka kostnader för assistans. Som svar fick jag all praktisk information och blanketter som skulle fyllas i för att ansöka om bidrag från CIMO. En rullstolsvänlig bostad utan hinder arrangerades lätt och informationsflödet mellan mitt eget universitet och de svenska kursarrangörerna samt Guest Service som ordnade min bostad fungerade utmärkt. Allt fungerade alltså ganska smidigt, men om jag inte hade aktivt frågat om dessa saker hade jag kanske inte fått veta om allt. För många kan detta vara avgörande redan i det skedet då tanken om att åka utomlands börjar mogna.

Stödet för mobilitet utan hinder var till stor hjälp och det gjorde mitt åkande avsevärt lättare. Med det extra stödet kunde jag betala för mina assistenters resor samt hyran för det extra rummet där min assistent bodde. Utan denna möjlighet skulle jag troligen ha sökt om motsvarande stöd från min hemkommun, vilket är mycket osäkert och kräver en massa ansökande och mycket välmotiverade argument. Eftersom jag behöver en personlig assistent till många situationer dagligen och jag hittade ingen som kunde ha åkt med mig för hela fyra veckor, var jag tvungen att ta med mig tre olika assistenter som var i Göteborg en dryg vecka var. Om jag skulle ha varit tvungen att ansöka om bidrag från kommunen för flygbiljetter till tre assistenter, hade jag mest sannolikt ha varit tvungen att betala för åtminstone två flygbiljetter själv. Redan det att kommunen beviljade tillräckligt med assistenttimmar till resan var helt tillräckligt utmanande!

Därför var det skönt att höra att CIMO ersätter de extra assistanskostnader upp till 100 % utan att jag behövde skriva hela min livshistoria för att motivera behovet för specialersättning. Jag tror dock inte att jag skulle ha låtit bli att åka utan det extra stödet men i så fall skulle jag säkert ha varit tvungen att använda en stor del av mina egna besparingar för att kunna åka på Nordkurs – betydligt mera än de andra som åkte på utbyte.

Vad var det bästa vid sommarkursen? Fanns det dåliga sidor vid utbytet?

– Det bästa var säkert det, att jag vågade ta chansen och åka iväg. På det sättet lärde jag mycket om mig själv. Självklart var det ju bara en språkkurs på fyra veckor i Sverige och inte ett år i Asien, men alla åker ju utomlands för att erövra världen från sina egna utgångspunkter. För mig var detta en stor grej och dessutom det mest värdefulla alternativet för en blivande svensklärare.

På fyra veckor hann jag få ett ordentligt paket med kulturkunskaper av ett land där allt alltid är lagom och där samtalet utvecklar sig till en helt ny nivå när man samtidigt fikar lite, det vill säga dricker kaffe. Jag lärde mig att det viktigaste inte är att vinna i ishockey men vid behov kan man till och med heja på grannarna. Därutöver lärde jag mig att förstå att när jag handlade mat och expediten frågade ”är allt bra nu” var det för att kolla om jag behöver något annat och inte för att fråga om något var på tok.

Det var också fantastiskt att få bekanta sig med 24 kommande kollegor från olika universitet i Finland. Själv studerar jag vid Helsingfors universitet där det ibland känns som om att man inte tillräckligt uppskattar Finlands övriga universitet. Däremot finns det ju kula typer utanför Ring trean och jag fick många nya infallsvinklar även till mina egna studier. Vårt gäng var väldigt aktivt: hela tiden var det någon som planerade kvällsprogram och utflykter, som alla som ville kunde lätt åka med på. Speciellt minns jag utflykten till den idylliska ön Marstrand till sillfestival och Kentfest-festivalen på Ullevi stadion. Vi har planerat att träffa med samma gänget i framtiden, hoppas det lyckas!

Hurdan är Göteborg?

– Göteborg är en alldeles fantastisk stad som allt för många finländare inte vet någonting om! I Sverige skämtar man med att denna gröna caféstad finns på landets framsida, medan Stockholm som alla så bra känner till blir på baksidan av landet, avsides från det riktiga livet. Atmosfären i Göteborg är fräsch och europeisk och belägenheten perfekt: till exempel kan man åka till Köpenhamn, Oslo och Stockholm på några timmar. Göteborg är en stor småstad, vars livsstil snabbt drar med sig. Spårvagnslinjerna och de bästa picknickställen blir man snabbt bekant med. I Göteborg var stadens egen popsångare Håkan Hellström speciellt in, och nu bor det en liten Håkan-fan i alla oss kursister!

Hur skiljer sig studerandet i Sverige från Finland?

– Vår kurs började i mitten av maj, när studerandet vid finländska universitet var på slutrakan. Universitetsstuderande i Sverige har lektioner och tentamen till början av juni, vilket för vår del var riktigt bra, eftersom universitetet var fullt av liv och det var lättare för oss att bekanta oss med de lokala studerandena. Detta hade man också utnyttjat i vårt program, som bl.a. innehöll åtta timmar diskussioner i smågrupper ledda av svenska lärarstuderande. På det sättet fick vi verkligen använda språket och lärde oss ett och annat om svenskarnas vanor och åsikter.

En märkbar skillnad var också lunchandet som skilde sig ganska mycket från det finska sättet. Vid universiteten i Sverige finns det inte mat till studentpris, utan studerande måste betala normalt pris för lunchen. I Sverige är det vanligare att ha egen lunch med sig, som man sedan värmer i unversitetskantinernas mikrovågsugnar.

Har du planer på att åka på nytt utomlands för att studera eller jobba?

– Jag skulle gärna åka på kurser som Nordkurs, det är ett väldigt enkelt sätt att flytta utomlands för en kort tid och lära sig samtidigt massor med nytt. Som en extra bonus fick man till och med studiepoäng! Jag blir mer och mer entusiastisk för Sverige, landet känns så bekant och jag skulle gärna tillbringa även längre tider där. På hösten börjar jag med fransk filologi som biämne så troligen kommer jag i framtiden att tillbringa en längre tid i ett franskspråkigt land. Nu när jag vågade åka på Nordkurs, tror jag att varenda sådan upplevelse blir naturligare och lättare att förverkliga i framtiden!

(Text och bilder: Elina Mäkikunnas)